Vet att jag låtit bitter i mina senaste inlägg. Men även om jag är lite bitter just nu är jag glad att Emanuel får dyka massa för jag ser verkligen på honom hur roligt han tycker det är! Ska försöka sluta klaga på små saker för jag är så himla lyckligt lottad. Jag har en alldelens underbar pojkvän. Vi pratar mycket om när vi kommer hem, inte för att vill hem precis just nu. Men vi ser fram emot det. Vi drömmer om vårt eget boende och diskuterar ivrigt hur det ska inredas. Det pirrar i magen så fort jag tänker på det. Jag älskar min man och jag älskar våra planer inför framtiden. Jag känner mig så trygg hos Emanuel och jag känner att jag har hittat mig själv med honom. Jag har dessutom en underbar familj som jag står väldigt nära, som inspirerar och stöttar mig hela tiden och som är mina största förebilder. Jag har också en helt underbar extra familj i form av Emanuels familj. Plus att jag har min lilla, fina, älskade skara vänner. Även fast jag är på jordens tråkigaste plats som även stinker rutten fisk och har dödstråkigt så är jag så glad. Hela jag är helt uppfylld av glädje. Det är en konstig kombination. Dödsuttråkad och fullständigt lycklig.

Jag har egentligen ingenting att skriva. Jag skriver bara för att det är det enda jag kan göra här. Har läst alla bloggar jag brukar läsa och alla tidningar jag kan komma på. Det regnar här idag så jag känner inte för att gå ut. Kanske laddar upp lite bilder från Indonedien idag som ni inte sett ännu.