Nu är det ett tag sedan vi kom hem. Har många gånger funderat på att skriva ett inlägg. Men inte riktigt vetat vad jag skulle skriva. Rätt fort efter att vi kom hem återgick livet till det normala. Vi arbetar, har visserligen flyttat hemifrån, men hänger med samma gamla goa vänner och gör inte ett piss. Vi ser Luleå åka på däng av Skellefteå i SM finalen, vi ser dåliga komedier och äter onyttigheter på vardagskvällarna.

 

Just nu känns det väldigt avlägset att vi varit på äventyr på Laos landsbygd och haft en nära döden upplevelse, strosat runt på gatorna i Kuala Lumpor, eller bestigit Rinjani. Som vi i efterhand förstått är det tuffaste berget att bestiga i sydostasien. Betydligt tyngre än Kinabalu, som är det högsta. Vi var med som så mycket och när resan var klar, var jag verkligen redo att åka hem. Men nu, att sitta här i dystra Luleå och skriva till ljudet av regnet mot rutan, gör att jag vill boka Norwegian billiga biljett till bangkok, packa ryggan och åka ut på nya äventyr.

 

En tung sak när vi kom hem var att nästan alla bilderna från resan är borta. Förhoppningsvis gömmer de sig bara någonstans på vår kraschade hårddisk. Här i stan kunde det inte göra något. Specialiserade företag i södra Sverige kan eventuellt rädda bilderna, men mot en kostnad på mellan 6 och 9 tusen. Vilket inte är något vi kan få fram bara så där nu när vi har ett eget boende och med allt vad det innebär.

 

Emanuel har jobbat sedan sju i morse och jag väntar inte hem honom ännu på några timmar. Jag har haft Sons of Anarchy maraton och haft en självvalt tråkigt dag. Ibland så känner jag att jag måste ha det. Få vara i fred och ha riktigt tråkigt. Inte göra ett skit. Sitta i min ensamhet och lukta illa, äta skräpmat och bara vara. Jag har inte ens dragit upp persiennerna.

 

Men det har börjat diskuteras om en ny resa, med start om ett år ungefär. Jag hoppas det blir något av dessa planer, men ibland när man är för många som planerar något sjukt kul, verkar det ha en tendens att rinna ut i sanden. Jag håller tummarna för att inom är år är vi tillbaka där igen.

Ute i världen och lämnar lite fotavtryck.