Livstecken
Inatt lämnar vi Vietnam. Vi har nu avverkat 4 länder under vår resa, men ännu har vi 2 kvar! Vi trodde att vi redan skulle vara påväg. Vi har stressat med diverse saker för att vara klara för avfärd från hotellet 19.30. Duktiga som vi är satt vi tio minuter före det i lobbyn och väntade på bussen. Bussen kom aldrig. Jag blev som vanligt orolig att vi var glömda, även om det inte direkt är någon ovanlighet att bussen är sen här. Hittils har vi aldrig blivit glömda, så Emanuel tycker jag är löjlig och att min oro är obefogad. Jag är beredd att hålla med lite grann men tänker ändå inte sluta oroa mig. Receptionisten kollade lite konstigt på oss när vi satt ute vid gatan med våra väskor och jag spanade åt alla håll. Hon frågade efter ett tag om vi hade koll på vilken tid vi skulle bli upphämtade och jag svarade glatt och självsäkert, Seven thirty. Jag har säkert 10 gånger kollat på biljetten idag och även om det är väldigt otydligt vad det står så var jag bara helt säker på att det var 19.30. Dessutom har jag frågat två gånger under dagen. The bus is picking us up seven thirty, right? Yes yes seven thiry. Men tyvärr visade det sig att vi alla här har aningen för mycket vax i öronen för ingen tycks höra vad den andra säger. Det visade sig att jag hört fel på seven och eleven. Så nu får vi sitta i fyra timmar och göra inget. Kul.
Sedan vi sist skrev här har vi lämnat Hoi an, slappat i Mui Ne, gått en promenad i en liten öken, besökt cu chi tunnlarna och lite annat. Vi har det bra. Hoppas ni har det bra :)