Nu är det nära. Det konstiga är att resfebern jag upplevt det senaste veckorna är borta. Borde den inte vara värre än nånsin nu?

 

Ikväll har jag tänkte dela med mig av en tanke som slagit mig hårt här på slutet när vi försökt planera ihop en ungefärlig resrutt. Vi blev så ivriga när vi väl bestämt oss för att åka att vi började kolla flygbiljetter direkt. Till vår förtjusning upptäckte vi att det just då var kampanj på biljetterna till asien så vi slog till och bokade biljetten lite väl hastigt. Vår resa, dit och tillbaka igen kostade inklusive mat, avbokningsskydd, rubbet 6000 kronor per person. Då flyger vi från Arlanda till Jakarta och från Bangkok till Arlanda. 

 

Om vi kunde spola tillbaka tiden skulle vi kollat mer på resmål och läst om platser, "årstider" och spånat på en resrutt innan vi bokade biljetter. Emanuel hade väll ett humm om vart han ville åka, men jag var alldelens för dåligt insatt i området för att veta vad jag ville besöka och göra. Det är Emanuel som varit den drivande i detta från början. Det är hans dröm som har blivit våran. Nu har vi i efterhand varit tvungen att utesluta massa platser vi upptäckt och egentligen vill besöka, pga tidsbrist och dåligt väder. Sedan är det dock svårt att pricka in allt i säsong eftersom länderna sträcker sig över en rätt stor yta.

 

Länderna som vi satt upp på en lista i området som vi skulle vilja besöka är Indonesien, Papua New Guinea, Östtimor, Singapor, Malaysia, Burnei, Vietnam, Kambodja, Laos, Burma och Thailand.

 

Om jag fick göra om så skulle jag nog inte ens ha bokat en hemresa. Utan gjort det därborta när man kände sig klar. Eller iaf haft mer tid på mig. Vi kommer vara borta 3½ månad och det är lite lite för att hinna med massa länder. För man vill inte bara flänga runt, utan känna in platserna man besöker och ta in allt.

 

Nu låter jag nästan besviken och missnöjd men så är det inte heller. Vi kommer få en underbar resa och få en bra anledning att åka tillbaka till Asien inom en inte allt för avlägsen framtid :) Dessutom är det vårt första stora äventyr och vem vet, så hemmakär som jag är kanske jag längtar hem och tycker 3½ månad är svin länge..